Ensamhet...
Vidar föddes i november för 2 år sedan, han föddes mitt i influensa- och kräksjukeperioden.. När han var 3 dygn gammal och vi skulle få besök av BVC och barnmorskan så låg M i över 39 graders feber.. alla i vår närhet hade någon form av sjuka i familjerna, vilket innebar att vi blev väldigt ensamma under en period där i början.. det var väldigt tufft, speciellt när även M var sjuk, jag kändes mig väldigt vilsen och ensam just då. Jag hade svårt att komma till ro och sova med så en kände sig extra utsatt. Men så småningom blev alla friska igen och den värsta sjuksäsongen var över.
Känslan av ensamhet har dock hängt med under tiden, i olika former.
De flesta av mina vänner fick barn mycket tidigare än mig, så deras barn är rätt stora nu om en jämför med Vidar. Det gör det svårt att mötas i föräldrarskapet på så sätt som jag alltid har föreställt mig att vi skulle... det gör även att vi är på olika ställen i livet just nu och det underlättar inte direkt..
Sen skulle jag absolut ljuga om jag inte sa att Vidars allergier bidrar till ensamheten. Den är dock till stor del "självvald", i alla fall på så sätt att vi väljer att inte deltaga i vissa saker för att minska risken för att Vidar ska få reaktioner och bli sjuk.
Om vi är på kalas till exempel, eftersom han är allergisk mot både ägg och mjölk (bl. a), och de flesta kakor och tårtor innehåller just det, och han har dessutom allvarlig kontaktallergi mot mjölk, så är helt enkelt riskerna för stora just nu när vi inte kan förklara för honom att han måste undvika de sakerna. Det räcker ju att ett annat barn är kladdigt och tar i honom så är det kört.. eller någon välvilligt vill låta honom smaka på något. Om vi skulle deltaga i något sådant så innebär det att jag o M får vara på helspänn hela tiden, Vidar kan inte springa fritt och leka. Det går helt enkelt inte.
Så, det är ju självvalt att undvika de situationerna, men mest för att vi inte har något annat val..
Vi började diskutera julen här nu i helgen. Med tanke på Corona så vet en ju ändå inte hur det blir till jul, om vi kan träffas tillsammans och fira eller inte.. men oavsett så började jag och syrran ändå prata lite. Julbordet innebär en rad olika allergener, MEN faktum är att vi kan laga allting allergivänligt, det enda som egentligen behöver uteslutas är äggen och jag kan känna lite att finns det någon som absolut inte kan vara utan ägg i jul, så att även vi och Vidar kan vara med, ja......
Sen är det ju det där med var vi ska vara i såna fall med, vi firar julafton i år med min sida, förra året var vi i Småland med M's sida. Hos mina föräldrar går det inte, de har katt. Brorsan och hans familj har katter och ska snart skaffa hund, lillsyrran har katter och storasyrran (där vi brukar vara eftersom de har hus) har haft katt. Dock hoppas jag på att den städning de gjort sen katten försvann för cirka 5 månader sedan, räcker för att vi ska kunna vara där i några timmar. Annars får vi vara här hos oss, här är ju garanterat allergifritt, lite mindre plats dock men det skulle nog gå bra med ett långbord i vardagsrummet. :)
Vi lär få bjuda ner M's sida och fira här med i år. Förra året åkte vi som sagt upp till dem, Vidde fick en reaktion på julaftonskväll när vi satt och tittade på tv. Han blev helt som förbytt, helt överaktiv och hyper, fick inte honom lugn förrän klockan var typ 3 på natten. Vi kunde inte förstå vad som gett den reaktionen då den var ny för oss (och nej det var inte bara så som barn kan bli ibland), jag gissade på ägg, men nu i somras fick ju veta att han är allergisk mot hund. Farmor och farfar har en liten Papillon, förmodligen var det den han reagerade på... när de haft med hunden hit har det gått bra och inte märkts något, men nu var vi ju hela tiden ibland hundhåren, Vidde lekte med hans saker och kröp runt på mattor och i soffan, där han brukar ligga.
Vidars farbror och hans fru har ett jättefint hus, men de har både katter och hund så där går det inte heller att vara. Men då är ju lösningen att de får komma till oss istället.
Allting går ju att lösa, det krävs bara lite mer planering och en del uppoffringar, men Vidar är värd ALLT!
Idag har vi varit hemma från förskolan och jobbet han och jag, hans näsa rinner, annars ingen feber eller hosta eller något, men känns som att något är på gång, får helt enkelt hålla koll. Han ska i alla fall vara hemma imorgon med, jag vabbar halva dagen sen kommer M hem och tar över eftersom jag har stängningen på jobb.
Vidar har även namnsdag idag, det har vi firat med gott att äta och att rita ;)
När Vidde fick se denna oerhört vackra bild utropade han glatt "pappa" *fniss*
Mumsigt! Helst ska det synas i hela köket att vi har ätit.